Gradskistadion, Vardar - Makedonja
Idag besökte jag Gradski-stadion för att bevittna toppmötet, tillika Skopjederbyt, mellan hemmalaget Vardar och Makedonja. Inför matchen skilde en poäng till Vardars fördel. Det var således upplagt för dramatik på stadion med vad jag förmodar har en av fotbollsvärdens mest majestätiska utsikter. Bakom den förfallna läktaren, som dock putsats upp med nya stolar, tonar berg upp sig från alla håll. Väldigt vackert.
Någonstans runt 5 000 personer på en arena med kapacitet för cirka 25 000 ger kanske inte de bästa förutsättningarna för bra stämning, men två klackar på varsin kortsida sjöng högre och bättre än flera svenskar klackar som alla hävdar att de är bra gör. Bland oss på huvudläktaren var stämningen mer dämpad och social.
Då det varken fanns resultattavla eller matchklocka är tidsuppgifter lite oklara, men jag gissar att domarens klocka tickat upp mot kvarten när en Makedonjaförsvarare boxade bort bollen i eget straffområde. Resultatet blev en varning, straff och 1-0 till Vardar genom en av de rödsvartas tre brassar, Wandair. Vardar dominerade fullständigt i första halvlek och två noll målet var helt rättvist, även om returen som Makedonjas målvakt gav var helt absurd. Även detta mål gjordes av en brasse, en högerback som anföll hellre än bra, men stod han på mållinjen och fick bollen. Den enda som kunde hota Vardars backlinje var en liten nr 9 som var ganska speedig. Vad nr 22 gjorde på plan frågade jag mig flera gånger, svaret skulle kommer i andra halvlek.
Solen hade sänkt sig bakom oss när andra halvlek drog i gång. Makedonja satte allt på ett kort, spelade nog med fyra forwards och hade av någon anledning bytt ut nr 9. Den offensiva satsningen gav utdelning när nr 22, som visade sig heta Filip Ivanonski och tydligen vara intressant för Dinamo Zagreb, han var faktiskt grym under 30 min i andra halvlek. Stor, stark, teknisk, lite långsam, men bara 19 år gammal har han ju lite tid att jobba med sånt. Såg lite ut som Kim Källström i stilen.
Efter reduceringen blev det en alldeles fantastisk match. Eftersom att inget av lagen verkade vara speciellt vältränade, och dessutom saknade allt vad press på bollhållare heter. Hålla laget kort verkar inte heller vara på modet här, så det fanns oceaner av yta på mitten för den som orkade springa. Problemet var ofta att den som fick bollen var den enda som sprang, gärna med huvudet böjt mot gräset. Antingen fick han frispark, eller tappade bollen. Då och då sprang någon igenom.
Ytorna blev inte mindre när Makedonja fick sin högerback utvisad. Samma kille som orsakat straffen fick nu en sula riktad mot sig utan att få frispark med sig. Som en följd av detta blev han tvungen att dra Vardarspelaren i tröjan och det gula kortet var rätt, men han skulle fått frisparken innan. Nåväl, Makedonja spelade någon slags 3-3-3 uppställning, som ofta blev 3-1-5. Med tanke på att Vardar stannade med två forwards, minst, var det ju bara en tidsfråga innan de skulle kontra in 3-1. Wandair gav också sina medspelare en 2-10 lägen att så göra, men icke. Istället lyckades Ivanovski vinna tillbaka bollen i straffområdet, hålla bort tre försvarare och ge bollen till nr 8 som med en sträckt vrist satte upp bollen i nättaket till 2-2. Jättekul tyckte jag och hälften av dem som fanns på plats.
Sista 10 min orkade ingen springa typ, men i matchens sista minut hade Makedonja en grym chans att avgöra, men killen med chansen var nog för trött för att tänka alls, och glömde bort att skjuta, typ.
Egentligen mycket märkligt att alla blev så trötta. Tempot var aldrig särskilt högt, men det blev ju en del onödigt springande på grund av alla ytor som gavs och därmed skulle täckas upp. Tom Prahl skulle göra underverk, om han nu skulle få med sig spelarna på att tycka hålla laget kort, täta på mittplanen och aldrig låta någon få hålla bollen ifred är det viktigaste som finns. Överlag var det ganska dåligt, jag säger inte att jag skulle platsa, men skulle Emil träna ett tag (och dessutom vara skadefri, där sprack det) skulle han nog platsa. Alltså typ svensk div 2 klass.
Spännande och kul var det alla fall, håller stenhårt på Makedonja nu. Tyvärr har de sin hemmaarena på andra sidan stan. Men Vardar kan jag också tänka mig att betala 15 kr för att få se.
Det här är Daniel Engström, för Radiosporten, i Skopje
Någonstans runt 5 000 personer på en arena med kapacitet för cirka 25 000 ger kanske inte de bästa förutsättningarna för bra stämning, men två klackar på varsin kortsida sjöng högre och bättre än flera svenskar klackar som alla hävdar att de är bra gör. Bland oss på huvudläktaren var stämningen mer dämpad och social.
Då det varken fanns resultattavla eller matchklocka är tidsuppgifter lite oklara, men jag gissar att domarens klocka tickat upp mot kvarten när en Makedonjaförsvarare boxade bort bollen i eget straffområde. Resultatet blev en varning, straff och 1-0 till Vardar genom en av de rödsvartas tre brassar, Wandair. Vardar dominerade fullständigt i första halvlek och två noll målet var helt rättvist, även om returen som Makedonjas målvakt gav var helt absurd. Även detta mål gjordes av en brasse, en högerback som anföll hellre än bra, men stod han på mållinjen och fick bollen. Den enda som kunde hota Vardars backlinje var en liten nr 9 som var ganska speedig. Vad nr 22 gjorde på plan frågade jag mig flera gånger, svaret skulle kommer i andra halvlek.
Solen hade sänkt sig bakom oss när andra halvlek drog i gång. Makedonja satte allt på ett kort, spelade nog med fyra forwards och hade av någon anledning bytt ut nr 9. Den offensiva satsningen gav utdelning när nr 22, som visade sig heta Filip Ivanonski och tydligen vara intressant för Dinamo Zagreb, han var faktiskt grym under 30 min i andra halvlek. Stor, stark, teknisk, lite långsam, men bara 19 år gammal har han ju lite tid att jobba med sånt. Såg lite ut som Kim Källström i stilen.
Efter reduceringen blev det en alldeles fantastisk match. Eftersom att inget av lagen verkade vara speciellt vältränade, och dessutom saknade allt vad press på bollhållare heter. Hålla laget kort verkar inte heller vara på modet här, så det fanns oceaner av yta på mitten för den som orkade springa. Problemet var ofta att den som fick bollen var den enda som sprang, gärna med huvudet böjt mot gräset. Antingen fick han frispark, eller tappade bollen. Då och då sprang någon igenom.
Ytorna blev inte mindre när Makedonja fick sin högerback utvisad. Samma kille som orsakat straffen fick nu en sula riktad mot sig utan att få frispark med sig. Som en följd av detta blev han tvungen att dra Vardarspelaren i tröjan och det gula kortet var rätt, men han skulle fått frisparken innan. Nåväl, Makedonja spelade någon slags 3-3-3 uppställning, som ofta blev 3-1-5. Med tanke på att Vardar stannade med två forwards, minst, var det ju bara en tidsfråga innan de skulle kontra in 3-1. Wandair gav också sina medspelare en 2-10 lägen att så göra, men icke. Istället lyckades Ivanovski vinna tillbaka bollen i straffområdet, hålla bort tre försvarare och ge bollen till nr 8 som med en sträckt vrist satte upp bollen i nättaket till 2-2. Jättekul tyckte jag och hälften av dem som fanns på plats.
Sista 10 min orkade ingen springa typ, men i matchens sista minut hade Makedonja en grym chans att avgöra, men killen med chansen var nog för trött för att tänka alls, och glömde bort att skjuta, typ.
Egentligen mycket märkligt att alla blev så trötta. Tempot var aldrig särskilt högt, men det blev ju en del onödigt springande på grund av alla ytor som gavs och därmed skulle täckas upp. Tom Prahl skulle göra underverk, om han nu skulle få med sig spelarna på att tycka hålla laget kort, täta på mittplanen och aldrig låta någon få hålla bollen ifred är det viktigaste som finns. Överlag var det ganska dåligt, jag säger inte att jag skulle platsa, men skulle Emil träna ett tag (och dessutom vara skadefri, där sprack det) skulle han nog platsa. Alltså typ svensk div 2 klass.
Spännande och kul var det alla fall, håller stenhårt på Makedonja nu. Tyvärr har de sin hemmaarena på andra sidan stan. Men Vardar kan jag också tänka mig att betala 15 kr för att få se.
Det här är Daniel Engström, för Radiosporten, i Skopje
posted by Skopje-danne at Tuesday, October 17, 2006
0 Comments:
Post a Comment
<< Home