En bild kompenserar för mycket

Ber om ursäkt till alla trogna läsarna att uppdatering har dröjt, men jag antar att det är resultat av att jag ibland tycker det finns saker som är roligare än att interagera interaktivt med er. Till exempel bidrar jag ju till att skapa Sveriges bästa IR-blogg och Sveriges bästa bandysida. Det bidrar till att min makedonienrapportering inte är Sveriges bästa.

Jag kompenserar detta med att publicera en bild av mig och de fåtal vänner jag skaffat mig här. Bilden är tagen uppe på det numer snöbeklädda berget Vodna. Bakgrunden är Skopje by night. Från vänster till höger är det, Sandra, skopje-danne, Dennis och Agim.

Vädret har varit galet, 24 grader i söndags förbyttes snabbt mot gammal hederlig kommunistisk kyla och snö. En förkylning på det, och helgen har inte varit toppen. Hyrde en bra film igår, before the rain, som är Makedoniens främsta film genom tiderna. Har fått priser och sådär. Full förståeligt och den rekommenderas.

Imorgon skall jag åka till Sofia, konferens om Regionalt nätverkande och NATO. Ska bli kul.

Makedonija har återtagit ledningen i ligan, efter att såväl Rabotckni och Vardar gått in i en liten svacka. Som tur var höll ju även Elfsborg undan. Det ultimata beviset på att man är ett menlöst lag är ju om ingen bryr sig om man vinner, alltså är Elfsborg menlöst, för det är ju det faktum att AIK inte vinner som är det viktiga.

Atkinsdieten är ganska stor här, mycket kött. Men antar att allt bröd inte går hem.

Tänkte avsluta med att säga något om ensamhet. Det var längesedan jag var ensam. Här är jag det ibland. Jag är ganska dålig på det och tänker att ensam är ändå inte samma sak som fri och jag är inte säker på vad mina strumpor stå för längre. Jag saknar, utan inbördes ordning: Martin, Martin, Jesper, Oscar (grattis igen förresten), Jenny och alla andra i Malmö. Jag saknar också folk i Vetlanda, typ Hörnstein, Karlberg, Kim, Roger. Jag saknar vettiga tv-kanaler. Jag saknar ork att lära känna nya människor. Men framför allt saknar jag Karin, det är galet tråkigt att vara utan dig Karin. Allt som kändes lite mera lönt när i våras känns betydligt mindre lönt nu.

Det här är Daniel Engström, ibland lite för ensam, i Skopje