Dag 1, fast dagen efter dag 2

Lite tekniska missöden gör att gårdagens text publiceras idag.

Trots att klockan bara var 7 när klockan inte ringde men jag vaknade ändå var det ljust ute. Sådant gör början på dagen lite lättare, vilket kunde behövas då jag skulle ta min första stapplande steg på vägen från kvasijournalist till fulländad toppdiplomat. Den svarta slipsen fick stanna hemma, den med lite blåvita inslag fick istället följa med mig upp till 47 gatan.

Jag hade laddat bra hela helgen med mycket sömn och allsidig kost. Har dessutom hittat yoghurt, men den räcker varken upp till svensk, holländsk eller makedonsk nivå. Men man kan ju inte gravera sig mot allt, ett skohorn som går sönder till exempel. Men det går att tränga på sig skorna ändå och det faktum att mina första löpsteg i New York genomfördes med dessa nyss påtvingade skor på fötterna kan snarare härledas till L-linjens nyckfullhet. Löpstark som jag är (med tanke på att jag även besitter en hygglig speluppfattning, en känslig högerfot och ett stort fighterhjärta är det konstigt att jag inte sitter i en fin lägenhet i Southport utanför Liverpool och skriver om mina tankar inför matchen mot West Ham. Måste bero på min brist på längd eller dåliga tränare i ungdomsåren) anlände jag till 46 våningen med Martin hack i häl i lagom tid för att få en kort introduktion innan morgonmötet hölls. Tyvärr kan jag förmodligen inte åberopa meddelandefriheten, utan måste hänvisa till sekretesslagen när jag talar om att jag inget kan tala om. Men spännande var det.

Efter en ganska lugn men ack så tröttande första dag agerade jag tillsammans med Martin hjältar när vi såg till att våra praktikantvänner Siv och Camilla fick sin lägenhet alldeles runt knuten. Den ska enligt uppgift vara finare än våran, så det kanske var ett misstag. Nu förlorade vi enkla statuspoäng. Men humana var vi.

Imorgon blir det ytterligare en spännande dag. Ska kanske hitta på något på kvällen också. Det vore trevligt att träffa Oscar.

Just det, jag såg ju Inga-Britt Allenius idag, stort.

Det här är Daniel Engström, för bättre yoghurt, i New York.