Drabbades av vad som knappt ens kan kallas för ett I-landsproblem utan bara allmän bortskämdhet. Efter dagens möte i säkerhetsrådet och skulle jag författa en rapport om situationen i Irak och irriterade mig på två saker. Att SRSG Koenigs hade så mycket oviktigt (nej, men inget som stack ut som jätteviktigt) att säga och att kvällssolen lös mig i ögonen. Där satt jag alltså på 46:e våningen med utsikt över Empire State och Chrysler och skulle skriva en rapport om ett möte i säkerhetsrådet och jag hade mage att gnälla. Man vänjer sig vid allt, på gott och ont.
Gick hem idag, kom väl fram till att New York inte alltid är så vackert. Det är coolt, men inte vackert. Inte heller särskilt romantiskt. Mer Sex and the City än Amelie, såklart.
Hela livet har jag blivit itutad att frukosten är dagens viktigaste mål, jag har dessutom trott på det och nu är det en absolut sanning. Jag är något av en frukostfascist och kräver min frukost. Problemet blir när man kommer till ett land där frukost är lika med bagel à en dollar. När jag vill äta yoghurt kostar den 3,49 litern. Vilket gör frukost alldeles för dyrt. Mjölken är också svindyr, typ en dollar portionen. Men jag ska väl ta seden dit jag kommit antar jag.
Satt och räknade antal män och kvinnor i säkerhetsrådet idag. Kommer inte ihåg siffrorna exakt, men av de som satt runt det runda medlemsbordet (vi andraklassens människor får sitta på läktaren, om vi har tur) var ca 45 män och 4 kvinnor. En kvinna satt vid skylten, dvs representerade sitt land. Det är ju fruktansvärt. Men sedan tittade jag på läktaren, där de med lägre ranking sitter. Där var vi mer eller mindre jämt fördelade. Jag vet inte vad det kommer att betyda om 30 år, men jag tänkte att man måste lära sig krypa innan man lär sig gå. För 30 år sedan satt de som nu sitter vid bordet på läktaren och då var det förmodligen bara män där också.
I fredags anordnade G77,dvs världens fattigaste länder fest för de europeiska praktikanterna (så var det givetvis inte, men vankas det gratis mat och dryck kommer praktikanterna dit) vilket uppskattades. Kändes lite som kvinna till kvinna, fast fattig till fattig. Jag dansade glatt till musik jag normalt inte dansar till, men diplomatlivet gör konstiga saker med dig.
Snart sätter stora besökskarusellen igång, vilket ska bli väldigt roligt. Som vanligt är alla mina vetlandakompisar fullständigt omöjliga att få hit.
Det här är Daniel Engström, för att Kim, Emil, Anders eller Henrik kommer hit, i New York.
3 Comments:
Hallå socker.. antar att det var du som varit inne på vår blogg och kommenterat lite. härligt.. så vi har nått att fylla vår arbetstid med..
lära sig krypa före man går? nu får du det att låta som att kvinnor faktiskt e lite mindre smarta.. well, jag vet att du inte är ondare eller elakare än jag (förmodligen godare och trevligare) men ja, hoppas det blir en förändring om 30 år. så hoppas jag att du sitter där om 30 år också. fast jag undrar hur många kvinnor som satt där för 30 år sen? well. nu ska jag inte debattera..
..utan istället tycka jävligt synd om dig för vedervärdiga matpriser. i malmö kostar filen fortfarande typ 8 kr..
..och du saknas!
fred/j
Hejhej jennylainen. Menade inte alls att kvinnor är lite mindre smarta. Vad jag menade var att eftersom det råder en ganska klar pyramid/hierarki inom detta område betyder det ju att personer som tänker sig att sitta i stolen någon gång måste sitta där jag nu sitter (dvs krypa). Om det är så att det nu sitter flera gånger fler kvinnor där jag sitter nu är det ju en större chans att det om 30 år sitter en större andel kvinnor i stolen(dvs gå).
jo jag vet. förstod väl det också. och ja, hoppas på fler kvinnor. hur många decenier tror du det hinner gå innan det blir en kvinna som generalsekreterare?
Post a Comment
<< Home