Nåt med tystnad efter bruset

Det låter ju som en fantastisk klyscha, men att komma bort från ljuden i stan var fantastiskt skönt. Efter en kväll som blev tidig morgon och några timmars sömn tog jag med mig den norrländska praktikanten på GK, Lina (som dessutom är ihop med en kille som spelat basket i Plannja), och åkte till Prospect Park ute i Brooklyn. Den askgrå huden fick lite färg och den irriterade näsan fick andas frisk luft. Vi såg det som man trodde var typiskt amerikanskt men inte ser så mycket av på Manhattan. Rader med hus där alla flaggar med solblekta amerikanska flaggor. Jag tycker ju att deras flagga är ganska snygg (vilket förmodligen är kvarleva från tiden då jag ofta höll på USA i hockey för att det var underdogs och jag älskade gamla klipp från Lake Placid) men en solkig och blek version i radhus som andas amerikansk småstad gör att associationerna snarare går till någon som sitter och kastar pil på muslimer och drar skrönor från Vietnam än collegespelare som slår Sovjet.

New York är en helt fantastisk stad. Där allt finns. I det som i många andra städer skulle ha varit ingenstans hittade vi ett jättemysigt café där jag fick potatismos till min hamburgare. Sedan hittade vi en fantastisk klädaffär (enbart för flickor tyvärr) där klänningarna var lika snygga som dyra. Att sedan gå ner i tunnelbanan är en påminnelse om vilken konstig stad det här är. Allt finns, allt är dyrt och flashigt. Men allt är också sunkigt och slitet. Tunnelbanan är ett utmärkt exempel. Här är de stolta över att de på L-linjen nu äntligen lyckats få sina skyltar som påvisar antalet minuter till nästa tåg att fungera. Det kan man fundera över när man står och väntar, för prata går inte med tanke på det oväsen tågen för.

Idag fick jag lära mig hur man tar på sig de svenska nedrustningsglasögonen. Är kanske på väg att bli Carl Magnus enligt Martin, jag undrar. Undrar också om mannen vid bussen står där i morgon också. Det var en synnerligen dum fråga. Klart han gör. Han står alltid där och skyndar på folket, säger att ”good moorning! good moorning! get on the bus folks, I want the bus the hell out of here”. En beundransvärd man. Ska hälsa god morgon ordentligt imorgon. Plus att han nog håller ner arbetslösheten. På tal om arbete, ett sommarjobb i stockholmstrakten (ständigt denna flykt, men Karin, Djurgården och allmänt fint är bra och ibland känns det som att komma hem) till övers?

Det här är Daniel Engström, snart halvvägs, i New York