Saturday, December 01, 2007

Skopje-danne tar timeout

Skopjedanne meddelar i ett känslofyllt uttalande att han på obestämd tid tar en timeout från sitt skrivande. Falnande livsgnista och brist på för allmänheten intressanta händelser anges som orsak.


Efter att under veckan inte fått mindre än två frågor om vad som hänt med skopje-danne kände jag mig denna den första dagen i december tvingad att ge en förklaring till alla dessa långa uppehåll.

I det första inlägg någonsin författats av skopjedanne fanns följande att läsa :

” Skopje-Danne ämnar att likt en Bagdad-Bob/Staffan Heimerson ge information som pendlar mellan sanning och lögn. Givetvis är det en livsdröm som nu går i uppfyllelse när jag nu ska agera "korre". Visserligen åt mig själv, men hör Rapport/Ekot/DN/VetlandaPosten av sig är jag öppen för förslag. Observationer om den makedonska folksjälen kommer att blandas med mer ytliga observationer om pingis, mat och rasism i landet som fostrat den känsligaste vänsterfot Örjans Vall sett sedan Stefan Larssons glansdagar.

Visserligen har detta syfte över tid förändrats och mer implicit har syftet varit att berätta något som a) är kul att berätta och b) kanske kul att läsa. Under senaste månaderna har jag inte haft lust att berätta särskilt mycket. Det har nog inte heller funnits så mycket att berätta. Inget som varit intressant, upplysande eller glädjande. Kanske skulle jag kunna skriva saker som att stockholm verkar fyllt av långa svarta labyrinter, att jag virrig och trött, sliten och nött. Att allt runtikring mig går i utltrarapid, att jag inte har några veckor eller dar, bara en röra av en massa tid. Men det finns det så många andra som gör. Även om marknaden för ensamma unga mäns gnäll verkar outtömlig låter jag andra sköta det.

För att undvika att bli gnällig tar skopje-danne därför en paus på obestämd tid och återkommer när han anser sig ha något att berätta.

Den observante kan då peka tillbaka på vad som skrevs efter min 25-årsdag:

” Daniel kommer att hantera sin fortsatta väg mot vuxenlivet galant, utan att ge upp det för Daniel typiska. Skulle fienden våga tända krigets eld kommer han att mobilisera hela sin kraftfulla stridspotential som byggts upp i virvlarna av revolutionen, krossa fienden och uppnå det historiska målet – livslång lycka.”

Det stämmer fortfarande. Jag strävar fortfarande efter livslång lycka. Det är bara att denna del av vägen inte är särskilt intressant, inspirerande eller upplysande. Den kommer därför att vandras utanför det publika rummet.

Efter att den del av vägen är avklarad är min förhoppning och tro att jag inom kort kommer kunna återvända fylld av livsgnista och med spännande, roliga och upplysande anekdoter.

Det här är Daniel Engström, med hopp om bättring, på ett regnigt gärde.