Thursday, June 30, 2011

nyheter vs böcker, 140 tecken vs 410 sidor

Idag kom Svenskt Näringsliv med ett förslag. Ett kontroversiellt sådant. Studenter av humaniora bör få lägre studiemedel. Av det enkla skälet att de långsamma under sina utbildningar och i lägre utsträckning än exempelvis jurister och lärare får jobb inom den sektor till vilken de studerat. De är inte samhällsekonomiskt lönsamma. (De som studerar lantbruk har lägre etableringsgrad inom "sitt" yrke och tar väldigt lång tid på sig. Men det nämns knappt i studien).

Humaniora och konst ska få lägre studiemedel. Hade ung vänster hackat Svenskt Näringslivs hemsida är det förmodligen bara ett förslag om att bara ge vård till dem med hög lön och hygglig chans att klara sig som hade legat högre på listan över förslag som får Svenskt Näringsliv att framstå som så dumma som ung vänster vill.

Kulturjournalister har redan gått i spinn. Per Svensson i Sydsvenskan skrev en rolig kommentar. Det kommer säker komma fler.

Även om SN säkert har en poäng i att vissa utbildningar kostar för mycket, visar det på en uppfattning om utbildning som jag själv är rädd att jag närmar mig. Eller åtminstone lever efter. Det där med att helt missa bildning i utbildning. Istället fokusera på att bli en arbetare.

Samtidigt som Svenskt Näringsliv släpper denna rapport, släpper Eric Schüldt på förlaget ivrig boken Framtiden. Den handlar om vad internet och digitaliseringen har gjort med oss. Och kulturen.

Tillsammans fick dessa två händelser mig att skriva det jag funderat på ett tag. Vad är egentligen bildning?

Tanken grundas i frågan om jag blir smartare av att läsa Economist än Freedom, för att illustrera med det senaste exemplet på där jag väljer att läsa en nyhetstidning snarare än en skönlitterär bok. Jag har en uppenbar nytta, i mitt arbete bland annat, av att läsa Economist. Jag uppdaterar mig om världens händelser och vet vad Economist tycker om Greklands vara eller icke vara i Eurosamarbetet.

Men blir jag smartare, eller mer produktiv, av detta jämfört med att läsa ut Freedom, som av allt att döma är en mycket bra bok. Den kommer få mig att tänka, och kanske tänka lite större. I bästa fall i någon form av sammanhang. Jag kan bli kreativ, därmed produktiv.

Sedan ganska många år tillbaka läser jag inte särskilt mycket böcker längre. Jag köper mycket böcker. Ofta handlar de om Ryssland, Första världskriget eller någon historisk person. Ofta läser jag inte ut dem. Istället läser jag otaliga budskap på 140 tecken.

Jag kan väldigt mycket om det turkiska valet, makedoniens inrikespolitik, säkerhetsrådets resolutioner, den europeiska handeln med utsläppsrätter. Men kan jag sätta in det i ett större sammanhang. Oklart. Gör det mig bildad. Också oklart. Jag kan fakta. Men kan jag principerna. Förstår jag sammanhanget. Utvecklar det min tankeförmåga. Högst osäkert.

När jag var tio läste jag Grannhusets hemlighet. På ungefär 4 timmar. Sedan läste jag den om och om igen. Någon gång på gymnasiet läste jag Naiv.Super.. På ungefär 3timmar. Sedan tänkte jag på den om och om igen. Hösten 2009 levde jag utan tv och dator i två veckor. Förvisso i New York. Men det innebar att jag la två timmar om dagen på att läsa bok. Det var bra.

Utan att bli Axess-konservativ vill jag nog ändå mena att jag borde prioritera läsning av böcker framför åtminstone läsningen av statusuppdateringar. Gissningsvis 45 minuter om dagen. Men det skulle kännas som att jag missar något. Oklart vad.

Kanske skulle läsning av längre texter också mig att strukturera egna texter bättre.

Jag avgår.