Skopje-danne i stockholm: Vasastan

Så föll då andan åter på. Osäkert om det är våren, att jag slutligen återhämtat mig från uppsatsen eller eftermiddagen i vasastan som bidrog mest till detta. Nu sitter jag alla fall med en kopp varm nyponsoppa och väntar på kvällens kvartsfinal mellan VBK - Edsbyn. Sällan har ett lag jag sympatiserar med varit så nederlagstippade - endast en seger på de sex senaste, detta mot särklassiga jumbon Falun, och förlust senast mot just Edsbyn med 10-1. Men det är inte över förrän den feta damen har sjungit. Jag hoppas ännu.

Jag har länge varit lite nyfiken på Vasastan, jag har dessutom aldrig riktigt blivit klok på vart det ligger. Haft en uppfattning om att Odenplan på något sätt hör till Vasastan. Dessutom har jag haft en föreställning att jag skulle kunna stöta på Annika Norrlin i Vasastan. Läste om henne i situation Stockholm där hon berättade om sin favoritaffär och sitt favoritkafé som båda låg i Vasastan. Uppenbarligen tillhör det Norrmalm som enligt www.stockholm.se och europadomstolen ska vara Stockholms kommersiella centrum, även kallat city. Jag läser vidare att ”Området norr om Rådmansgatan benämns Vasastan. I Vasastan bor man. I likhet med övriga delar av Stockholms innerstad omvandlas allt fler hyresrätter till bostadsrätter. Antalet arbetsplatser är stort även i Vasastan. Här ligger också flera högskolor som Handelshögskolan och Socialhögskolan.”. Visst låter det intressant? Jag begav mig därför ut på upptäcksfärd i den blåsiga, men ack så vackra, februarimåndagen.

Cyklade ner förbi stadion, in bland diverse ambassader och tog sikte mot Odenplan och stadsbiblioteket. Stannade till vid stadsbiblioteket och tog plats bredvid ett gäng pensionärer och läste Vetlanda-Posten. Som vanligt innehöll den (nu pratar vi alltså om del 2, den med sporten) otroligt mycket om det numer högst mediokra hockeylaget i division 2, Boro. Nåväl, jag läste snabbt och insåg att biblioteket var en alldeles för uppblandad plats för att finna Vasastans sanna själ. Begav mig istället till Odenlab, där Malin jobbar. Hon var på lunch. Men jag kom ändå något på spåren. En piffig kvinna med barnvagn stod framför mig i kön. Dessutom har jag hört att Tilde de Paula brukar komma dit.

Jag spatserade vidare på gator med namn som Tegnérgatan, Rådmansgatan och Hälsingegatan. Eventuellt är inte allt verkligen Vasastan, men jag gick runt i Vasaparken och för mig kändes allt lika. Jag såg fler piffiga mammor i barnvagnar som såg fina ut. Barnen verkade glada. Trodde det skulle finnas fler pappor med barnvagn. Men jag såg minst en, barnet hade dessutom en djurgårdsmössa på sig. Utöver mammorna fanns det även en överrepresentation av antikaffärer. De såg fina ut, men jag gick aldrig in. Det fanns också second-hand affärer och caféer som såg fina ut. Inte heller i dessa gick jag in. Men jag tittade i fönstren efter Annika Norrlin. Jag såg henne inte.

Däremot gick jag in i biljard/hockeyspel/fussbal/bordtennisaffären. Mycket rolig. De hade bland annat airhockey-bord. Men det kostade 15900. Jag patrullerade vidare och hamnade på ett antikvariat med rea. Av någon för mig ännu outgrundlig anledning fastnade jag för en bok om herrskor. Jag har under senaste året fått ett allt större intresse för skor (liksom för slipsar), men min sviktande ekonomi har tvingat mig att avstå från mycket. Dessutom har jag ofta blivit besviken över det magra utbudet. Alltför många herrskor är fula. Nu började jag försiktigt bläddra i boken. Det visade sig var en initierad berättelse om handgjorda skor som inte lämnade något åt slumpen. I boken visades bilder på olika fottyper, det redogjordes för skillnaden mellan Budapestlästen och Wienlästen och det gavs tips på skovård. Jag kände mig tvungen att köpa den. Inom mig föddes också en längtan om att någon gång kunna köpa ett par riktigt fina handgjorda herrskor. Vasastan hade definitivt gjort ett intryck.

Det här är skopje-danne, för Vårt Östermalm, i Vasastan.